Vem tar en runda i trädgården 6 november, iskallt i luften, vit frost på skuggiga ställen, träden utan löv och ingenting ser ut att blomma utomhus.
Jo det gör jag när jag ska besöka tandläkaren Caroline som är granne med trädgården och jag är väldigt ensam.
Grinden är öppen till rummet innanför granhäcken och sofforna lyser i det låga solskenet, jag tror det är varmare innanför och går in. Allt är städat och i vila, men det är lika kallt innanför som utanför häcken.
Brysselkål på långa stänglar är de mest dekorativa just nu.
Utanför häcken är alla buskar och träd tydliga nu när de lövfällande har lagt av. Jag går i en helt annan park än den vanliga med blommande rabatter.
Trädens skelett visar sig när de är avklädda och de ger andra associationer än när alla bladen döljer grenverket.
Ekarna är det något särskilt med. Jag har plockat några ekollon från Carolines tomt och dragit upp ekplantor som nu växer runt stugan på Gotland tillsammans med dem som hittat dit själva med hjälp av ekorrar.
En stenskodd rabatt mitt uppe i skogen. Det här är den fantastiska trädgården som lämnat kvar spår från tider vi inte minns.
Is på dammen, den är tunn men den ligger.
Men titta, här växer ju agen, Gotlands vassa halvgräs som man täckte taken med en gång i tiden och som sker i nutid någonstans på ön varje sommar, med hela socknen till hjälp som arbetskraft.
Jag vänder mig om och där ligger Viktoriahuset, det börjar redan skymma.
Vårtbjörken med slöjor till marken nära EA:s växthus har kvar sina löv, helt påklädd skimrar den ännu i guld och grönt.
Miskantusen flaggar, nästa hållplats, tandläkarstolen.