Det är lättare att gå eller åka någonstans om man har ett ”ärende”, nyttighetsgenen kräver det för att man ska få ha lite trevligt ”på köpet”.
Mina kafffeservetter med blommor på är slut, jag behöver nya och eftersom jag vet var de finns att köpa, dvs i E.Anderssons växthus så har jag ett ärende dit.
Ett ärende till kom jag på när jag var på väg ut, en flaska med kopparputs och en fuktig trasa får jag inte glömma att ta med, skylten på Lasses bänk är nästan svart och texten är svårläst.
Det är sensommar i trädgården och frökapslarnas tid. En man med ryggsäck sitter och läser på Lasses bänk och jag går runt bland överblommade kryddväxter och hoppas att han ska resa sig efter måttligt lång tid, men det gör han inte.
Jag ser bockhornsklöverns fröskidor, då jag för många år sedan greps av groddnings-vågen och groddade bland annat den, undrade jag varför den hette så, här ser jag nu varför.
Tulpantrappan har förvandlats till ett blommande band av ängsblommor, som man drömmer om att en äng ska se ut. Den lockar fram kameran hos alla som passerar och det är många.
Man blir glad av att se den färgrika mångfalden som kontrast mot allt det överblommade i augustiträdgården.
Ärendet uträttades hos E.Andersson. Utanför växthuset blommar Crinum vidare även om det är på sista versen, jag tycker nog väldigt mycket om den (inte bara den).
Lasses bänk blev äntligen ledig och jag hoppades kunna återta den ljusa metallfärgen på skylten men kopparputs var nog inte det rätta och det blev ingen skillnad.