Dagarna har börjat bli något längre, det märks när snön eller solen varit framme och gjort dagen ljusare.
Utsikt från köksfönstret strax efter klockan halv 4 på eftermiddagen efter en klar och ljus dag. Solens sista ljusknippe lyser upp guldtornet en stund och inomhus tänder vi lamporna. Snötäcket för en vecka sedan har regnat bort och kvar ligger snörester från senaste plogningen.
I samma köksfönster har en Amaryllis med två stjälkar slagit ut sina rödkantade vita klockor.
Vi har hälsat på hos Selina
och firat henne med kaffe och födelsedagstårta.
Hittade en alldeles ny bok på biblioteket: Trädgårdsmästarens Orangeri av Maria Löfgren. Den handlar om växternas övervintringshus dvs Orangeriernas 500-åriga historia. Maria Löfgren är hortonom, trädgårdsmästare och trädgårdshistoriker. Orangerier är inte ovanliga men de används inte till det de byggdes för. Ulriksdals Slott har ett och det hyser Nationalmuseums samling av svensk skulptur, Bergianska trädgårdens Orangeri är numera kafé, Uppsala har ett par, ett i Linnéträdgården och Linneanum i Uppsala botaniska trädgård och av dem används bara Linneanum som det var byggt för.
Erik Århammar, trädgårdsmästae och Sveriges ende orangör i vår tid.
21 december 2017 skrev jag en blogg om Linneanum i Uppsala botaniska trädgård. På bilden skördar trädgårdsmästare Erik Århammar pomeranser. Linneanum är det enda Orangeri där man ännu tar in de känsliga träden för vinterförvaring och rullar ut dem då frostrisken är över på våren. Erik Århammar vid Linneanum avtackas extra varmt i Maria Löfgrens bok som en viktig samtalspartner för bokens tillkomst.
När nu växter är på tal läste jag i går på nätet att Bergianska trädgården får Universitetet som enda huvudman. Det har inte varit helt bra med flera ägare, olika intressen har bromsat och nu hoppas vi att trädgården får arbetsro. Besökarna har ju hittat till trädgården med den fantastiska blandningen av (skenbart) vilt och ordnat växande