Den kortaste promenaden jag kan gå där jag bor är runt kvarteret. Men vilket kvarter menar jag? Det vi bor i eller det mittemot? Ibland är det lite svårt att se var kvarteren slutar, därför blir ”runt kvarteret” inte ordagrant men nära.
Vår husrad på Dragonvägen har konstverk på ytterväggen, en drake och ett lejon av Britta Norrvi.
I min runda runt kvarteret räknar jag in Hugo Sabels torg och Suseboparken. Där händer alltid något. På torget planterades från början 18 (20?) ullungrönnar spridda över hela ytan och de flammade från orange till brinnande rött när hösten kom. De har beskurits för att få snygg form och jag har väntat på deras tillväxt och hoppas att de ska bilda ett flammande rött tak över torget när de vuxit i omfång. Träden gör vad de kan men de krockar med de olika matkiosker som inte rullas undan när de är stängda utan permanent får stå kvar dygnet och året runt.
Blomsterförsäljningen är något att glädjas åt men den har också blivit kvar och kan inte rullas undan ens under vintermånaderna då ingen försäljning pågår.
Lövblåsning pågår, löven som fått oss att häpna över färgspelet ligger en dag på marken och föreställningen är slut.
Blomstertältet är granne med Suseboparken.
Vattenströmmen är avstängd och det gamla ihåliga äppelträdet såg sin sista vår i våras och har nu tappat de sista äpplena i brunnen.
Röta pågår i alla stubbhelgonens trä, skulpturer på rot är sin egen sopstation och inte gjorda för evigheten.
Axel Nordells (1914-1997) skulptur Svamp står på parkeringen till Väsby Centrum. Nordell hade sin atelje och verkstad i Harby skola i Bollstanäs och där skapades många av hans lekskulpturer. Då materialet i dessa var glasfiberarmerad plast, krävdes luftväxling och han arbetade mest utomhus. Det finns en dokumentär på youtube om och med Axel Nordell från tiden före 1997.
Gångväg mellan Väsby Centrum och idrottsanläggningarna.
Trappa upp till Guldhuset. Söndag eftermiddag roade sig en rad småpojkar med att pröva den fina, blanka och livsfarliga rutschkanan som bildats vid sidan om trappan.
Två Ginkgoträd lyser som facklor på Dragonvägen, de är världens äldsta trädart, bladen är egentligen barr och träden kan bli kan bli mycket gamla, ett par tusen år. Nu har jag rundat Väsby Centrum och är tillbaks på Dragonvägen. Här växer Väsby och flera gropar väntar ännu på att fyllas med bostäder.