Juli är inte helt slut, några dagar ännu kvar, det är måndag och jag går ner till Väsby Centrum för att få hjälp med min mobil. I köpcentret som varit tyst och stilla i flera veckor möter plötsligt en ström av människor. Flera är lastade med matkassar, man har just kommit hem från semesterresor och flera manspersoner bär en stråhatt som inte varit modern i min tid, en med smala brätten som ser ut att ha hamnat där på skoj men nu är det fullt allvar. Är det sommarens grej? Såg sedan en bild där J. Åkesson tryckt ner en sådan hatt på huvudet. Den säljs också som utklädningsrekvisita för 20-tal.
Några sommarveckor försvinner lika fort som alla övriga veckor, hände något? För ett par veckor sedan träffades Selina och jag i Bergianska trädgården, allt grönt var yppigt men mycket lugnare nu när försommarens häftiga blomning är över. Hur har bergsloken på det nya alvaret brett ut sig. Har de svajande stråna blivit genomlysta som på öarna?
Vi passade också på att besöka Viktoriahuset med de många exotiska näckrosorna. Förutom de största som givit växthuset sitt namn blommar alltid flera mindre bland bladen på vattnet. Nymfblomma Hydroclays nymphoides
Nymphaea violacea
Dvärglotus Nymphaea colorata
Indisk Lotus
Vi tänkte hälsa på Lasses bänk och sedan fika i Orangeriet. Grusbädden som utgör orangeriets golv är ogynnam för rollatorer, så Lasse och jag brukade undvika att gå in. Utomhus gräver man inte ner sig lika djupt.
Förra året var det Selinas arbetsplats. Då var det långa köer in till caféet men den här dagen gick det lätt att både hitta sittplats och kaffe.
Efter rosenbadet i Visby letar jag efter rosor även i Väsby. De borde trivas här och jag vet var ett par nyponhäckar finns och markerna kring oss är fulla av vildrosor men rosor i rabatter med fler färger och format saknas.
Den här koltrasten hör också till juli, Tre trastar förde ett väldigt oväsen bland stenarna på Eds kyrkogård, vet inte hur de var släkt, kanske en familj. Såg inte förrän på bilden att den som höll sig på stenarna hade bara ett ben.