i Bergianska trädgården. Såg en bild av det blommande körsbärsplommonträdet och eftersom jag fått vara med ännu en vår, så måste jag vara där och låta mig förföras av allt det som nu slår ut.
Arbetet med att göra en skenfri korsning vid entrén har påbörjats och det var lite stökigt vid infarten. Parkeringsautomaten som jag aldrig blivit bekväm med, funkade inte heller den här gången, men jag chansade.
En vit driva av stjärnmagnolia bakom instiutionsbyggnaden lockade mig mot uppgången till stora fjället.
Vårlök, nunneört och vitsippor gav marken färg utanför rabatterna, där inte allt hunnit komma upp än.
Vårärt vid fjällfoten.
Stentrappor mot fjälltoppen från flera håll utmed bergssidorna, de syns bäst innan löv och annat grönt växt ut och skymmer sikten mellan stenblocken. Jag fascineras av hela fjällbygget och önskar att någon ville göra en karta över alla trappor och planteringar. Allt byggdes för hand med hästar som transporthjälp och växter finns planterade överallt, så det är inte bara en planlös sophög, det är en klippträdgård att upptäcka.
Ännu en entré till stora fjället.
Vad har de gamla ekarna sett och hört och under hur många hundra år?
Trappa på norra sidan av fjällhöjderna.
Sälgbuskarna utmed strandkanten är nyutslagna.
Tidiga Rhododendron lyser starkt överst i Rhododendrondalen
Ljusblå vitsippor
Rabatterna rensas och bereds för sommarens blomning.
Tokyokörsbärsträdet nära Andersons växthus med sina sköna blomklasar hör till träden som hamnar i bloggen på våren
och den lilarosa Magnolian utanför växthuset hör också till träden man vill se igen. Den här gången var jag ute två dagar för tidigt för att blommorna skulle öppnat sig helt, det får nog söndagens besökare uppleva.
