Grussloken vajar över alvaret
Efter många heta dagar med inomhussysslor kom regnet och svalkan och min längtan efter att kolla vad som sker i Bergianska tog överhanden. Knepigt med parkeringsautomaten igen, den har funkat bra några gånger, men nu ville den inte ha mitt kort hur jag än vände det.
Dagens vandring började vid den nyputsade institutionsbyggnaden, en stor blommande buske lyste på långt håll, den liknade Hortensia (glömde läsa av namnet) , roligt att få se något oväntat och med ovanlig färg.
Följde stranden, det lilla fina pumphuset har hunnit bli mer än 100 år, det påminner om Elsa Beskows hattstuga, som nybyggnaden blev när den gamla stugan brunnit upp.
En av fjällets många stentrappor mynnar vid den blanka hällen med spår från istiden.
Stor plymastilbe Astilbe chinensis vid fjällets fot åt norr.
Vid ormbunkarna har en träkagge med skavfräken och åkerfräken tillkommit. Båda har varit användbara för olika ändamål, skavfräken för att skura kokkärl, polera metall och trä och åkerfräken har ingått i svenska farmakopén och ansågs vara bra mot sjukdomar i levern och urinsystemet. Åkerfräken ses numera enbart som ett svårbekämpat ogräs.
En liten del av Wittrocks ormbunksvägg, Över hela bergssidan finns murade ”blomkrukor” av stödblock för att hålla kvar jord åt ormbunkar.
Tulpantrappans sommarplantering är i år vilsam att se, bara två färger och de ska antagligen locka fjärilar. Vädret var kanske ogynnsamt för dem idag men några med vita vingar visade hur det var tänkt
Äntligen framme vid alvaret, grussloken lyser i motljuset och vajar för minsta vinddrag över kalkstensgolvet med sina mjuka ax just som det gör på södra Gotlands kalkstensgolv (och Ölands).
Grusslok Melica ciliata