Barnbarnet Selina ville vara på Gotland en vecka med mig och eftersom Gotlandsbesöket i år var nära att utebli, tog jag emot hennes erbjudande om sällskap. Vi kom iväg på den Gotländska sommarsäsongens sista dag, det hade varit varmt i flera dagar och det var molnfritt och varmt även på ön.
Vi stannade för kaffe i Hemse, konditoriet med parkservering såg övergivet ut och stora gatan genom Hemse var avstängd för någon åtgärd, men det ödsliga var bara skenbart.
Selina
Vi vet att det regnar mindre på sydligaste delen av ön men att marken skulle vara så uttorkad som nu kring Långmyren anade jag inte. Rabbisarna hade förökat sig rekordmycket och djuren hade ätit av allt grönt ovan mark och grävt efter rötter så att groparna var om möjligt mångdubbelt fler än förr.
Hålet i sanden under huset som Karin fyllt i från framsidan har i stället öppnat sig för infart från baksidan och för min inre syn ser jag hur de små rabbisarna i förbund med ”di sma” med tassarna kan gräva undan sand så att hela huset en dag tyst bara sjunker ner och efter en storm som blåser ett sandtäcke över alltihop finns inga spår av våra 55 somrar på Gotland kvar.
Allt var helt överblommat och bruntorkat och flera
kalasplatser för rovfågel visar att det är vi som stör i deras värld.
Den enda rosen som ännu blommade var Winchestrer Cathedral vid stuprännan, den försökte välkomna oss.
Men vi fick annat att tänka på, Gösta kom flygande redan på tisdag och då vi inte har någon landningsbana nära, fick Selina köra till Visby och hämta honom. De fångade upp tårtbitar på vägen hit och ljus och firade mig sedan i skuggan bakom huset. Gösta stannade över natten men behövde sedan fara tillbaks. Han hann inköpa en skottkärra i Burgsvik för att köra runt grus till alla rabbishål och särskilt till det största under huset.
Vi gick också ner till hamnen, där var lugnt men inte helt folktomt, man badade från bryggan vid nya bastun. Sen var det dags för Selina att köra Gösta till Visby.
Burgsviks hamn